Pojkvännen skakar på huvudet åt min ynklighet, men det är faktiskt synd om mig. Jag är sjuk så sjuk så sjuk.
I går somnade jag på soffan innan klockan sju, vaknade till vid halv tio och tog de stapplande stegen från soffan till sängen och somnade ungefär samtidigt som jag kom dit.
Det var meningen att jag skulle jobba i dag. Jag trodde i går eftermiddag att jag skulle kunna göra det också. Men nej. Jag har ont precis överallt - halsen, näsan, öronen, huvudet, benen, läpparna, kinderna, pannan och det gör till och med ont om jag öppnar ögonen helt. Jag tror aldrig jag mått så här kackigt förut. Fast pojkvännen skakar på huvudet åt det uttalandet också. Jag vet att jag nästan jämt säger så, men den här gången menar jag det. Jag är ju typ döende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar