Pojkvännen är bara kanske fem sex sju centimeter längre än mig. Det innebär att när jag har högklackade skor på mig blir jag lika lång eller längre än honom.
Jag påpekar det väldigt ofta, mest för att skryta och för att reta honom. Väldigt ofta innebär ungefär varje gång jag tar på mig ett par högklackade skor. Och han är, av förklarlig anledning, ganska less på att höra det.
Häromdagen stod jag på tå med fingrarna inne i mikroskåpet (Haha, mikroskopet!) och försökte nå det som låg längst in. Hur jag än sträckte mig nådde jag inte.
Eftersom det var så löjligt lite som fattades orkade jag inte gå och hämta en stol för att komma åt det utan bad helt sonika pojkvännen, som stod och vid köksbänken, om hjälp. Du är lite längre än mig, bönade jag.
Han svarade med ett stort leende:
Du kan väl ta på dig ett par högklackade skor i stället så blir du längre än mig.
Han går efter samma regel som jag: Lägger någon upp en boll måste man smasha.
5 kommentarer:
Haha, nästan så man hörde det där kännspaka smackandet då bollen träffas! Och mikroskå(o)pet var hilarious. Eller så är jag torsdagstrött, kan vara det också..
Haha, klockrent! Som man brukar säga; what comes up, must come down.
Heja D!!!! =D
Hihi... 1-0 till D idag?
(när jag läst meningen "hur jag än sträckte på mig så nådde jag inte." så hade jag föresten listat ut resten av konversationen, faktiskt =). Undrar om det bara var en lyckträff eller om det är nåt som hans kära kusin (du vet vem jag syftar på?) lika gärna kunde ha svarat. Lite "släktfel" tror jag att det går i den där släkten, ändå ;-))
Fox: Ja jag hörde det i alla fall. Träffade mitt mellan ögonen. Och mikroskopet ÄR hilarious!
SW: Det är väl så. Murphys lag och så.
Hanna: Nej, heja mig ju! Du är ju MIN syster och borde vara på MIN sida ju! Hehe.
Erica: Okej då, 1-0 till honom. Och ja, det kan mycket väl vara ett släktfel!
Skicka en kommentar