Jobb jag önskar att jag inte hade

På tv finns det en serie som heter Skitiga jobb där programledaren Mike Rowe provar på alla möjliga jobb som är äckliga, skitiga, tunga eller helt enkelt sådana som andra inte vill ha. Rensa fisk, blästra gamla oljetankrar, sortera sopor och bränna bajs. Som exempel.
Och häromdagen slog det mig att det finns massor med jobb som jag inte vill ha. Inte för att de är skitiga och äckliga utan för att jag hellre uppskattar att någon annan gör dem.

Ta till exempel att dela ut tidningen. Finns det något som gläder en så mycket som när tidningen kommer på morgonen? Någon annan som har gått upp riktigt riktigt tidigt för att unna just dig den lyxen.
Nu bor ju jag på landet och kan inte njuta av det på riktigt samma sätt, men jag minns hur det var.
Eller ta de på skattebyrån. Som räknar ut hur mycket skatt jag ska betala nästa år. De har dragit bort och lagt till precis rätt och jag kan glatt lämna in skattekortet utan att behöva räkna det minsta själv. Hur underbart som helst för mig som föredrar bokstäver framför siffror.
Eller försäljarna som är specialister på sitt område och kan guida mig genom tvättmaskiners olika funktioner och energiklasser eller säga vilken ost som passar bäst till prickig korv.
Tänk så mycket kunskap jag slipper lagra tack vare dem.

Men framförallt tycker jag att bilskolelärarna är guld värda. Och jag är inte det minsta ironisk.
Tänk att dagarna i ända tvingas sitta ihopfälld i en bil tillsammans med en livrädd 17,5-åring som får kärringstopp i varje korsning. Eller som kör i 30 hela vägen från Godby till Mariehamn. Eller panikbromsar varje gång hastigheten ska sänkas.
Och där sitter de stoiska bilskolelärarna med tålamod, förståelse och tolerans utan att röra en min i hopp om att göra livet lite bättre för ytterligare en 17,5-åring den dagen den fyller 18 år. Vilka hjältar.

Publicerad 9 januari