I flera veckors tid har jag gått och varit snorig, halvhängig, haft småont i halsen och känt mig allmänt nere. Förra veckan var värst. Då önskade jag att förkylningen skulle bryta ut ordentligt någon gång så jag kunde bli av med den.
Nu har jag blivit bönhörd.
Men vet ni, jag är inte särskilt glad för det. Huvudet är tjockt med snor, ögonlocken hänger. Smaken existerar inte längre och långt nere i bröstet väser det när jag andas.
Det spelar ingen roll att jag vet att det går över snart, det är ändå skit att vara sjuk.
Också är jag hungrig också. Och vi har inget bröd hemma. Bajs.
Ni hör hur glad jag är i dag va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar