Utnyttjade för första gången i dag det faktum att jag faktiskt är chef på jobbet med att lämna jobbet för ”privata ärenden”.
Pojkvännen stod i kakelbutiken och var i färd med att beställa kakel till köket.
Stopp, stopp sa jag. Inte utan mig.
Så på en halvtimme hann jag lämna jobbet, kolla på mängder med fula kakel, se några snygga kakelplattor, begära prisuppgifter, deala om priset (eller i ärlighetens namn var det pojkvännen som gjorde det) och beställa kakel till hela köket.
Känns inte så genomtänkt.
Svart, ganska blankt kakel i plattor som är 20 x 25 centimeter blev det.
Hoppas bara att jag inte ångrar mig i morgon.
2 kommentarer:
Ååh lyxproblem! Jag vill också ha hus! NU!
Lyx? Nä. Snarare ångestproblem. Tänk att bestämma vad man ska ha för kakel halva livet. Sjukt svårt!
Skicka en kommentar