Min söta systerson, 5 år, är expert på att säga när man gör något galet. Han, hans mamma och pappa räknar tillsammans till tre och säger sen i kör: Slarver! Han är så söt.
Skulle behöva ha honom hos mig hela tiden. Så att jag inte skulle slarva så mycket. Jag skulle behöva ständiga påminnelser.
Den här gången är det maten jag har slarvat med.
I och med att jag är som en extremt sjuklig diabetiker när det gäller mat - det vill säga, jag behöver mat minst var fjärde timme - så är min stackars mage väldigt känslig när det kommer till slarv med maten.
Det började i går. En liten lunch (jag åt inte upp all slaskig sallad) och ingen middag. I stället en skål med jättesalta nachochips och stark salsa. En flottig toast på kvällen.
Och så fortsatte det i dag. En liten smörgås till frukost som jag kastade i mig, lång väntan till lunchen. Till lunch - pizza. Sen hade jag vrålont.
Och det blev ju knappast bättre av att jag jobbade länge och i stället för att åka direkt hem och äta middag köpte jag en stor påse med godis som jag började mola i mig av. Aj aj, sa magen.
Nu, när klockan snart är halv nio äter jag middag.
Är ni med? Ett två tre ... Slarver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar