Jag vet att jag inte har någon redovisningsplikt, men jag känner att jag vill förklara.
Jag tänker inte på mitt ex längre. Eller jo, det är klart att jag gör det. Titt som tätt säger jag ”Han sa alltid att jag ...”, ”När jag och X gjorde det så ...”, ”Det där gjorde alltid X” och så vidare. Han har varit en del av mitt liv i tio år. Det vore väldigt konstigt om jag inte refererade till honom och till vårt gemensamma liv, det är ju liksom där mina referensramar har uppkommit.
Nej, det som gör att jag har ångest nu är en helt annan person. Den person som för första gången sedan det tog slut mellan mig och mitt ex fick komma mig nära, kanske lite lite in innanför det yttersta skalet på hjärtat till och med.
Jag var väldigt klok till en början. Höll distans och försökte att inte känna. Och lyckades rätt bra.
Men i samma takt som vår kontakt ökade minskade min distans, mitt försvar, min mur. Det gick lätt. Och snabbt.
Jag antar att det var så enkelt att känna igen känslorna. När man nyss har lämnat personen som i tio år varit mål för alla sådana känslor är det kanske lätt att föra över känslorna på en annan person. Eftersom de liksom ligger där under ytan.
Eller så kände jag helt enkelt bara saker för honom.
Och då var det för sent. Jag var redan sårad, han var redan sårad och jag var inte redo för något egentligen. Jag är fortfarande trasig. Jag vill inte ha något. Jag vill vara ensam, själv, singel. Ta reda på vem jag är, som jag har ältat så om den senaste tiden. Och visst, det kanske man kan göra med någon annan också, men det är inte rätt metod för mig. Tro mig, jag har försökt i tio års tid.
Därför kom vi överens om att vi inte skulle ses mer. Inte på samma sätt i alla fall. Så vi sa hejdå.
Det var många dagar sedan nu. Många dagar sedan.
Jag kan inte sluta tänka på honom för det. Det gör ont. Inte gråta-hysteriskt-ont, men ont-i-magen-ont. Ångestont. Jag hade släppt in någon för första gången igen och så revs han våldsamt ut ur mig och lämnade ett taggigt blödande äckligt sår.
Jag VET att jag vill vara själv och jag vet inte ens om han kan vara något för mig, eller om det mest var uppmärksamheten och pirret i magen jag ville åt. Och därför vet jag att det här är bäst, det är det sunda förnuftiga beslutet att ta, innan vi sårar varandra mer.
Men trots att jag vet att det är bäst och rätt har jag aldrig känt mig så ensam som nu.
8 kommentarer:
Jag tycker det är grymt starkt och sunt av dig att göra det du vet att är bäst för dig, trots att det gör ont. Starkt!
Ajaj, men jag tror du är något på spåret där, att vara ensam och läka helt innan man ger sig in på något nytt. det tar ju längre tid än vad man tror.
De är som plåster typ, gömmer det onda för stunden. Men du gör (tror jag) rätt, att vara själv har sina fördelar det med. Konstigt nog. Kram!
Anonym: Jag är inte ett dugg stark. Jag ifrågasätter beslutet så gott som dagligen. Men tack för att du tror det. Jag kämpar i alla fall!
Miss Baglady: Ja, så tror jag också. Att jag behöver vara själv. Särskilt med tanke på att jag kommit ur ett sådant långt förhållande som tio år. Jag behöver lära mig vara själv och ensam.
Mille: Det är kanske så. Fast det känns inte som att han var ett plåster. Men jag vet inte. Jag kanske bara är förvirrad? Eller ja, jag vet att jag är förvirrad.
Och jag vet, det finns många fördelar med att vara själv. Och jag gillar det! Kram tillbaks!
Jag måste (förstås) vara kärringen mot strömmen litegrann. Må vara att den här personen inte är/var Mr Right, men vad är det för fel på Mr Right Now? Nån som man, åtminstone för stunden, blir väldigt förälskad i och som hjälper en gå vidare, men som ändå inte gör ett lika stort hål i hjärtat då det tar slut.
Och förresten, hur ska man veta att Mr Right Now inte ÄR Mr Right? Jag hade också en "fling", en sån där jag-vill-absolut-inte-ha-ett-förhållande-just-nu-romans. Inte han heller, han kom precis ut ur sitt mest seriösa förhållande dittills. Vi är numera gifta och har barn på väg.
Ojsan skriver lite vad jag sa igår, va?!
Du ska givetvis göra det du tror att är rätt, Matilda, men jag tror inte alltid att man vet från början vad som är rätt. Det man tror kan vara fel kan iaf vara rätt i slutändan ju.
Men jag ska inte sätta ännu mera dillen i huvet på dig. Var själv, ta reda på det du behöver och gå sedan vidare på det sättet som känns rätt för dig. Dig!! Bara dig ska du tänka på nu länge, länge framåt!
...och lite mig så det inte går för länge mellan gångerna vi ses förstås =D Puss på dig!
Som jag sagt hela tiden. Ta hand om dig själv nu framför allt. Du behöver det! Och i framtiden om det är så, så finns han nog kvar. Men du behöver reda upp dig själv innan du kastar dig in i nåt nytt. Ta det lugnt. Du kan vara ensam och jo Du är Stark! Puss
Ojsan: Du har rätt i det du säger och jag har också tänkt tanken ”varför inte när det känns rätt just nu?” Men jag tycker inte att det är så snällt mot honom.
Men, som du också säger. Kanske han är Mr Right, men jag tror att jag får ta reda på det längre fram i så fall.
Erica: Jag är helt övertygad om att jag inte vet vad som är rätt för mig just nu. Därför jag bryter. Så att jag kan ta reda på vad som är rätt för mig. Jag ska bara fokusera på mig själv (och lite på dig då förstås!), även om det är grymt svårt.
Tesa: Ja, jag vet att jag kan vara ensam, jag trivs ensam. Utom de där dagarna när livet känns piss i största allmänhet.
Och som du säger, jag behöver ta hand om mig själv först. Sedan får vi se vad som händer. Puss!
Skicka en kommentar