Jag känner mig arg. Arg och frustrerad och allt. På ingenting. På mig själv. På mina tankar och känslor och på min egen jävla navelskådning. Jag är så less på att hela tiden tänka mig mig mig, jag jag jag och bara älta mig själv och mitt mående.
Det är inte så att jag inte bryr mig om andra, men just nu känns det som att jag fokuserar så jävla mycket på mig själv. Och jag är less på det. Samtidigt vet jag ju att det kanske precis är det jag behöver göra nu. Nu när jag är singel igen efter ett tio år långt förhållande.
Men ändå. Om jag bara kunde stänga av alla tankar och allt skit för en stund skulle allt bli så himla mycket lättare.
Det jag skulle behöva mest just nu är att springa. Springa så långt och hårt att det smakar blod i munnen. Ta ut mig tills jag nästan spyr.
Då skulle jag kanske kunna reda upp de där tvinnorna jag har nästlat ihop i hjärnan.
2 kommentarer:
jag tror på träning. sån som får dig att tänka på annat. men jag tror så saker som det där jag-tankarna också.
Träning är skitbra. Det känns faktiskt som att alla jobbiga tankar blir mindre jobbiga.
Och ja, jag tror också på jag-tankar, men mina tankar är inte sunda. Då är de inte bra.
Skicka en kommentar