Det är ledig dag. Jag är ensam. Ensam. Jag har knappt varit det i min lägenhet, knappt hunnit ha tråkigt. Men nu.
Nu sitter jag i köket och stirrar ut mot gatan. Ser tanten som går på en rask promenad med stavar, mannen som rastar hunden, paret med barnvagn och bilar som kör kors och tvärs. Det gemensamma är att de är på väg någonstans. På fika, på väg hem, på väg bort.
Och här sitter jag. Inte på väg någonstans. Jag har inte ens ett mål. Inte ens ett kortsiktigt alltså, jag vet inte ens vad jag ska göra i kväll.
Jag känner mig liksom utanför. Jag passar inte in någonstans just nu känns det som. Är i vakuum, i väntan på att jag sakta men säkert ska hitta den där kärnan inne i mig, hitta det där målet som jag vill uppfylla. Hitta mig själv.
Och det är inte så att jag är ledsen och låg över att jag inte är på väg någonstans, att jag inte är en pusselbit i någons liv, eller i samhället. Jag försöker bara vänja mig vid känslan.
6 kommentarer:
Välkommen i klubben! Ses i morron, där har vi ett mål iaf! :)
Här är en till!
Här är en till!
En till! Lite lost, ett liv som ena stunden går i full speed för att i nästa inte gå någonstans. Jag vet inte vad jag gillar mest, men jag tror att man fyller ut hålen med att flänga runt när man kanske borde bara vara nöjd med nuet och hej gilla att hänga med sig själv.
Vet du, det finns en massa borttappade pusselbitar. Pusselbitar till 10-bitarspussel, till 250-bitarpussel, till 1000-bitarspussel.
Det enda som alla borttappade pusselbitar har gemensamt är att alla har ett pussel som de hör till. Även fast de tappat bort sig så finns pusslet därute nånstans.
(Och regnbågen är inte komplett utan det gröna...)
Låt det ta lite tid så hittar du nog det där pusslet!
Kram
Mille: Och vilket mål sen! Tack för fikasällskap!
Anonym: Gött att vi är fler!
Chaos by: Åh, ja. Precis så som du skriver är det. Man flänger runt och försöker ignorera känslorna och därför liksom hoppar de på en. Men i går kväll och i dag har jag varit just ”gilla läget”-dagar. Och vet du, det känns ganska bra.
Celia: Så sant! Tack för peppen!
Skicka en kommentar