1) Jag kan numera se sliskiga romantiska filmer och lyssna på äckliga lovesongs utan att få värk i magen.
2) Dessutom minns jag inte ens senast jag grät.
Annars så går livet upp och ner. Ena dagen guld och gröna skogar, nästa pest och pina. Det som stör mig mest är att jag vaknar sju gånger varje natt med ett extremt ångesttryck över bröstet. Men det ska väl också gå över någon gång. Jag måste bara acceptera att läkningsprocesser tar tid. Även om jag helst av allt redan skulle vilja må super och ha glömt alla onda saker som finns därinne. Tyvärr funkar varken hjärtat eller hjärnan på det viset. Hur gärna jag än vill.
Också saknar jag min terapeut. Typ två veckor tills jag ska prata med henne nästa gång. Jag hoppas att hon boostar mig rejält då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar