Det smakar inte blod i munnen, men den är torr som fnöske. Och så pirrar det i fingrar och tår eftersom blodet riktigt rusar dit. Dessutom fick jag sexiga svettfläckar på linnet. Ni vet sådana som de får i alla tv-serier. Ett v fram på bröstkorgen och ett u på ryggen. För att inte tala om hur mycket äckel som rann från nacken.
Sprang nästan fem kilometer med hög HÖG musik i lurarna. Och låten som fastnade på hjärnan är Pearl Jams Alive. För så är det. Trots asig dag (halva dagen iaf), asigt humör, asigt mående så lever jag. Och just nu känner jag mig jävligt levande.
Träning är som terapi.
2 kommentarer:
Älskar den låten! Den får mig alltid att uppskatta det jag har lite extra. Dock har jag hittills i år inte stått på löpbandet en enda gång. Inte bra, inte bra.
Sätt på låten så ska du se att springsuget nog kommer!
Skicka en kommentar