Nu är jag inte bara stabil, jag är glad, upprymd och lycklig.
Orsaken? Lunchen. Eller förlåt, LUNCHEN menade jag. Med inte bara stort L utan hela jävla ordet stort.
Lammfärsfrikadeller med spelttagliatelle, fårost och gräddsky. Oh. my. god. Jag tror tamigfan att det gick för mig medan jag åt. I alla fall mentalt.
Sedan blev ju saken inte sämre av att jag hade jättetrevligt lunchsällskap, vi fick ett fat med kakor till kaffet (on the house!) och att han som driver stället är söt som socker. Och solen skiner också!
Happyland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar