Jag ringde och pratade med honom nyss. Berättade hur jag kände och grät lite.
Och det känns lite lite bättre. Men saknaden efter huset och drömmarna och det gamla livet är fortfarande så stor att den nästan är omöjlig att hantera.
I dag fortsätter jag att gråta.
7 kommentarer:
Kram!
Tack! Kram!
Jag tror att det är bra att du berättar hur du känner i alla fall. Och så är det modigt också. Stor kram
Ja, det kändes som att bara han skulle förstå. Och han var så snäll. Frågade om vi skulle ta en fika någon dag, att jag skulle få ett hus med någon annan en dag och så vidare.
Men han förstod och lyssnade. Och det kändes grymt bra.
<3
Förstår verkligen den där saknaden. Man byter från ett liv till ett annat. Jag får också hugg av saknad vissa dagar, tänker att jag snart måste träffa mitt ex och se om det är honom jag saknar eller bara tanken på oss.
Men bra av dig att ringa och prata med honom, det krävs en del.
Det brukar vara bättre att ses faktiskt. Så tycker jag i alla fall.
Och i det här fallet var jag tvungen att prata med honom, han är den enda som förstår helt och fullt, den enda som har varit med.
Och som sagt, det kändes bättre efteråt.
Skicka en kommentar