Dagens fundering:
Om man är hungrig och äter jättemycket blir man jättemätt. Allt solklart så långt.
Men hur kommer det sig att när man ätit jättemycket blir man snabbare hungrig igen?
Borde det inte ta lång tid att bearbeta maten när man ätit jättemycket? Det tycker jag vore logiskt. Mycket mat – mycket bearbetning liksom.
Men kanske det är så att magsäcken blir så uttänjd av all mat att den känns tommare (tom, tommare, tomast? Det går inte komparera det va?) än den hade gjort om man ätit normalmycket. Och därför vill man ha mat tidigare än annars.
Hur som helst. Konstigt är det.
10 kommentarer:
"Mer tom", skulle jag skriva :) Fast tommare säger man (nån) nog, för det låter ju inte dumt då man "hör" det (jag brukar läsa högt, fast inombords så att säga. Lättare att upptäcka konstiga komparationer då man hör dem).
Men jag har funderat på precis samma sak. Framför allt om man ätit t.ex pizza eller pasta eller nåt annat som man blir riktigt så där dödsmätt av. Märkligt det där.
Men kan något vara mer tomt då? Eller tommare?
Är det tomt så är det, så att säga. Det kan ju inte vara MER än tomt.
Så jag tror inte att det går att säga varken tommare eller mer tomt egentligen.
Och visst är det konstigt! Jag sa ju det! =)
Det kan inte VARA mer tomt. Men det kan KÄNNAS mer tomt. Tycker jag. T.ex: "Det känns tomt utan katten, men det skulle kännas mer tomt om hunden också var försvunnen."
Eller?
Säkert kan man säga så, men enligt Saol går det inte komparera. Fast jag tar mig friheten, som synes, och gör det ändå! =)
Så – gör som du vill du med! =)
Ah, då får jag maila dem och förklara att de har fel helt enkelt! Haha. Fast förvisso, om man jämför med synonymen tömd så låter det ju märkligt att komparera.
Tur att man har frihet att skriva/säga som man själv tycker då!
Klaga tycker jag. Jag är språkliberal och gillar förändringar i Saol. Skickar du en namnlista kan du klottar dit mitt namn också! =)
Det har med blodsocker att göra!
När vi äter (kolhydrater) så producerar bukspottkörteln insulin, som hjälper till att bryta ned kolhydraterna till glykogen, och glykogenet lagras sedan bl.a. i muskler och lever. Ju mer vi äter, desto mer insulin krävs för att omvandla kolhydraterna till glykogen.
Om vi äter väldigt mycket så höjer vi vårt blodsocker väldigt mycket, och om vi sedan får ett stort insulinpåslag så kommer ju blodsockernivåerna sjunka igen - och då känner vi oss hungriga på nytt. Lågt blodsocker = behov av energi, tycker våra kroppar, och reagerar alltså med hungerskänslor :)
Det är egentligen samma sak som med "klockan tre - syndromet", du vet, när man alltid blir sugen på socker fram mot arbetsdagens slut? Det är ju också för att blodsockernivåerna är i botten.
Men, om vi äter en stor måltid fast utan (eller med väldigt, väldigt lite) kolhydrater, så kommer vi hålla oss mätta längre, eftersom vi inte får samma förhöjda blodsocker- och insulinnivåer :)
de där ha ja me funderat på. å kommit fram till att om man äter mycket så blir de ju jättefullt i magen, vilket resulterar i att man blir snabbare skitnödig å voila, plats för ny mat :)
Bullen: Ah, det har med det att göra. Fast i och för sig var maten inte så kolhydratrik jag åt, men jag antar att det blir så i alla fall.
Åsa: Haha, ja fin tes. Den stämmer nog in på mig! =)
Det räcker med väldigt lite kolhydrater för att få den effekten egentligen. Äter man väldigt mycket protein kan man få liknande effekt, eftersom kroppen även kan omvandla protein till glykogen, i vissa fall. Fast det är en väldigt kostsam process för kroppen, så det undviker den helst :)
Eh...ursäkta min påtvingade kostföreläsning. Det är en yrkesskada, att jag håller på sådär :)
Skicka en kommentar