Någon gång blir måttet rågat, bägaren rinner över, det blir den sista droppen och så vidare. Och så är det nu.
Det är bara död och elände runt mig. Eländes eländes elände. Och jag orkar inte mer.
Jag vill vara stark och där för alla och hjälpa och stötta. Men jag kan inte längre. Energin är slut. Jag bara grinar hela dagarna eller går runt och är mörk och dyster. Ingen ork kvar. Och är verkligen ingen stöttepelare längre.
Så förlåt alla älskade vänner. Jag kommer inte att finnas där just nu. Jag måste finnas för mig själv för tillfället. Annars går jag också sönder. Och då blir det mer eländes elände.
I morgon kanske. Eller om någon dag igen. Då kanske jag orkar igen. Då kan jag finnas där igen.
6 kommentarer:
Nej, sådär är det tyvärr ibland. Men det bästa du kan göra är ju att vara ärlig om det. Då undviks iaf missförstånd.
Hoppas du reser dig snart igen, vännen!!!
Stor kram på dej
"man måste älska sig själv för att kunna älska andra" heter det ju. Det gäller nog för att kunna hjälpa/stötta andra, då måste man själv hjälpa/stötta sig själv först! kramar
nej jag håller med dig.. är så för mig just nu oxå. orkar inte.. men så är det ibland! Kram
ta en paus. det kommer bättre dagar
ta hand om dig
Tack alla. Så är det, man orkar inte helt enkelt ibland.
varfor inte:)
Skicka en kommentar