Jag gillar barn, inget snack om den saken. Barn brukar för övrigt gilla mig också.
Men mina riktiga moderkänslor väcks inte till liv när jag träffar barn. Inte alls på samma vis som när jag träffar gamla i alla fall.
När jag pratar med äldre tanter och gubbar blir jag helt varm i hjärtat. Jag ler dumfånigt och tycker att de är hemskt gulliga. Skulle jag inte lägga band på mig skulle jag ta tag i deras slappa kinder och säga ”gulligulligull”. De är så söta.
Jag pratade nyligen med en tant som är så söt i telefonen. Hon är sådär om sig och kring sig och lite ängslig. Så där o-jante som egentligen är dumt men hemskt gulligt. Så är hon rar. Jag lovar att hon har bakat kakor tills jag ska träffa henne.
Så kort sammanfattat: Om jag fick välja skulle jag inte skaffa barn, jag skulle skaffa en tant.
Utan inkontinensbesvär förstås.
5 kommentarer:
Haha! Ja en bebis utan inkontinensbesvär hade inte heller varit helt fel :p
Hahahaaa, gamla människor kan faktiskt vara väldigt gulliga, håller med! Får se om bakat nå kakor......
Mille: Just ja! Det tänkte jag inte ens på, men det vore gött det med. =)
Fia: De är gulliga. I alla fall de gulliga. =)
Hahah! Det som kanske skulle vara en aningens negativt är ju att tanten skulle dö så snabbt bara. Fast "mister du en står dig tusen åter" som det sägs så fint. (Va jag för kall nu?)
Linda: Haha. Iskall. =)
Men å andra sidan kanske inte mitt inlägg var så snällt heller. Vaddå fördomar?
Fast, på min blogg behöver varken jag eller någon annan vara PK. Gött va? =)
Skicka en kommentar