Nostalgi från barndomen

Började prata manicklar på lunchen och fick en ofantlig lust att resa tillbaka till barndomen. Så googlade jag lite och hittade den här listan: En checklista för och om 80-talister.

• Vi som “knackade på” hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem.
• Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal burkar som behöver pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummi.
• Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt.
• Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare.
• Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade.
• Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren.
• Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen.
• Vi som samlade på allt - främst kapsyler.
• Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin.
• Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i ”Berts Dagbok”.
• Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola ”gömställen” som det fanns på TV.
• Vi som förmodligen var den sista generationen att motta hemstickade tröjor och sockar från våra far/mor-mödrar.
• Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail.
• Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal.
• Vi som upptäckte erotik genom ryska posten och snurra flaskan.
• Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen).
• Vi som trodde att pins i stil med ”Rör inte min kompis” skulle förändra världen.
• Vi som använde gnuggisar dagligen.
• Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks.
• Vi som började ”va med våra polare” när det blev för ocoolt att ”leka med våra kompisar”.
• Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan.
• Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten.
• Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram.
• Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs.
• Vi som spelade in musik på kasettband genom radion.
• Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google.
• Vi som frågade chans på någon ny varje vecka.
• Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter.
• Vi som drack Cuba Cola och Jaffa.
• Vi som läste OÄ i skolan.
• Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV.
• Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menat något förolämpande.
• Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp.
• Vi som lekte med manicklar.
• Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen.
• Vi som fick fler finnar av Clearasil.
• Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten.
• Vi som läste Lyckoslanten.
• Vi som inte fick slänga maten eftersom det fanns barn i Afrika som uppenbarligen var hungriga.
• Vi som var med på rökrutornas tid.
• Vi som drack Sunkis ur pyramidformade förpackningar.
• Vi som hade en Amiga hemma - datorn där man skrev cirka en sida i ett ordbehandlingsprogram och så var minnet fullt.
• Vi som kallade 1:orna för ettakladdare och 2:orna för toalettdykare.
• Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma.
• Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem.
• Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade.
• Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson.
• Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag.
• Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme.
• Vi som hade våra första slagsmål genom att tävla om vems farsa som var starkast eller hade farligast yrke.
• Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost.
• Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra.
• Vi som är de sista att komma ihåg movieboxen.
• Vi som fortfarande inte kan se Ingvar Carlssons ansikte utan att tänka på Dojan.
• Vi som var de första i backen med snowboard.
• Vi som använde telefonkort och personsökare innan mobilernas tid.
• Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna.
• Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet.
• Vi som använde cykelbyxor i olika färger.
• Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren.
• Vi som fortfarande säger Domus i stället för Coop.
• Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det.
• Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt.
• Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt.
• Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel.
• Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet.
• Vi som går igång på ”När du hör den här signalen… *pling* …när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi…”.
• Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk.
• Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen.
• Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio.
• Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm.
• Vi som utan besvärliga åldersgränser sprang upp och handlade Blend Ultra till våra mammor.
• Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal.
• Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor.
• Vi som käkade Raider och inte Twix.
• Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på videoband.
• Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2).
• Vi som hade bänkar med lock på.
• Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000