Och så sätter jag mig och skriver en kaxig och humoristisk ansökan så där mitt i misären. Det är så konstigt att jag på något vis ändå lyckas fokusera och prestera. Som igår när jag var helt knäckt men ändå gick på stan och sökte extrajobb. Kanske det finns hopp trots allt? Eller det är klart det finns hopp. Jag kan se det nu när det är ljust ute och jag ätit frukost och tagit en Treo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar