Tidigare i dag rensade jag mitt skrivbord på jobbet. Hittade miljontals gamla anteckningar från intervjuer som gjorts för ungefär ett halvår sen. Bläddrade igenom blocken och kom fram till att jag knappt kan läsa vad jag skrivit.
Min handstil är hemsk. Vedervärdig.
Jag skriver precis som min pappa. Hårt, kantigt, oläsligt. Inte alls så där mjukt kvinnligt med runda stora bokstäver som de flesta av kvinnligt kön skriver.
Jag tror dessutom att det inte kommer att bli bättre. Ju fler intervjuer jag gör desto snabbare, kantigare och fulare skriver jag. Man vill ju ha med allt intervjuobjektet säger.
Stilen blir mer och mer lik stenografi. Det dumma är bara att jag inte kan läsa stenografi.
Taskig handstil är heltklart en nackdel. Satt just och skrev en artikel på det jobb jag gjorde vid lunch. Hittade anteckningar som såg ut som hieroglyfer. Försökte tyda dem:
Ut.. Utbak.. Nej, utbokskada. Utbokskada? Det finns inget som heter så.
Efter att ha studerat kråkorna noga noga lyckades jag tillslut lista ut vad det stod.
Utbokskada = nätbankskoder. Solklart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar