Ingen chans att göra rätt

Det är inte lätt att vara till miljömedveten i dessa dagar. Det känns som om det blir fel hur man än gör.
Ta till exempel valfisket. Green Peace rasar mot det och kräver att valfiske helt förbjuds eftersom det hotar valarnas existens. Självklart borde man vara emot det.

Men det finns två sidor av myntet. Grönlänningarna, till exempel, har hela livet fångat val för att kunna överleva. Och tvingas de sluta kan det leda till att den extrema fattigdomen blir allt mer utbredd och människorna blir lidande på alla möjliga vis.
Vad är då bäst: Att vara på valarnas sida, de som gör vårt hav levande, eller att vara på inuiternas sida, så de kan leva drägliga liv?

Eller ta en sådan enkel sak som sopor. På många platser i vår närhet har man satsat på värmeverk där man med effektiv förbränning gör soporna till energi. Något som var ett problem har blivit värme, det borde vara jättebra.
Men vid förbränningen släpps även en mängd mindre trevliga ämnen ut i luften och i askan efter förbränningen finns tungmetaller.
Vad är bäst då? Soptippar som är allt annat än miljövänliga eller förorenad aska som måste tas om hand om?

Samma sak hörde jag härom dagen med rättvisemärkningen. Den ser ju till att till exempel arbetarna på en kaffeplantage får en rimlig lön. En jättebra idé!
Nackdelen är bara att de mindre och fattigare kaffeodlarna inte har möjlighet att gå med i rättvisemärkningen, vilket i sin tur leder till att de småskaliga plantagen måste lägga ned. Så rättvisare lön för vissa innebär fattigdom för andra.

Ska det verkligen vara så här? Kan det inte finnas ett rätt och ett fel i världen så man åtminstone har en rimlig chans att göra rätt val.