Av någon underlig anledning, som jag själv inte ens kan förklara, har jag inte en enda gång nämnt på bloggen att vi bygger ett hus. Egentligen var det pojkvännen som byggde redan innan vi blev ihop och med tiden har jag också blivit involverad.
Huset är så gott som klart utvändigt, men öppnar man dörren möts man av ingenting. Huset är ett tomt skal.
Den största anledningen till att vi inte fått någonting gjort invändigt är att vi har varit fruktansvärt oense. Om det mesta faktiskt. Ett tag var det så illa att varken jag eller pojkvännen kunde nämna ordet kök utan att det blev slagsmål.
Men nu, äntligen, har vi hittat en lösning. En vägg (en av de få mellanväggarna som faktiskt hade kommit upp) är riven och det har helt ändrat förutsättningarna. Så för någon vecka sedan ritade jag upp köket i Ikeas planeringsprogram.
Spisen är placerad på en plats vi båda kan acceptera. Diskmaskinen blev där jag vill ha den, skafferiet där pojkvännen vill ha det. Kompromissat och klart.
Nu återstår bara striden om resten av rummen.
7 kommentarer:
haha och ni har ju några rum kvar :P jag kan inte tänka mej hur jag och johan ska lösa en sån konflikt när vi tillochmed tjaffsar var vi vill stiga av när vi åker taxi.
Lycka till! :D
Oj, hus, låter allvarligt och fint.
Jag vill också ha ett hus. I skogen, där jag kan gå ut på skogspromenader, plocka svamp och bär på hösten. Åhh..får se när det kommer bli verklighet... :)
Mille: Härligt, ni har alla förutsättningar! ;P
Jag bävar faktiskt för de andra rummen. Men som tur är tyckte båda att köket var viktigast så kampen lär nog inte bli riktigt lika hård i fortsättningen.
Petra: Hus är skitvuxet och allvarligt! Jag både vill ha ett hu och skräms över tanken att vara så vuxen att man bor i ett. Löjligt, jag vet!
Jag har funderat på ert hus ibland, så det var trevligt att få en liten uppdatering =) Har ni satt upp något datum för inflyttning nu, eller tar det minst lika många år till?
Malin: Inget datum är satt, men när vi flyttade i april i fjol sa vi att vi max skulle bo här i två år.
Pojkvännen sa dessutom i går att vi kunde bjuda mamma och pappa att fira jul i huset i år. Han har framtidstro! Själv blundar jag och hoppas.
Och förresten, du får gärna komma och kika någon gång!
men vad häftigt! ni ska bo där permanent när det är färdigt alltså? jag vill också bo i hus.
Egon: Jo, det är lite häftigt. Det är nog meningen att vi ska bo där permanent så småningom. När, är som sagt en helt annan sak.
Skicka en kommentar