Jag kanske inte bara ska klanka ner på min kropp. Trots att den har en vansinnigt ”fin” förmåga att dra på sig åkommor måste jag ge den en eloge. För den har också en ganska bra förmåga att återhämta sig.
Ryggskottet är liksom helt okej i dag. Har fortfarande ont och rätt vad det är hugger det till riktigt ordentligt, men på det stora hela är jag rätt mobil. Jag kan liksom till och med räta på ryggen! Och i natt kunde jag vända på mig utan att vakna. Jag ser en ljusning nu, i det här kroppshelvetet. Så himla härligt och underbart.
Resten av den här veckan tänker jag leva utan en enda åkomma. Det har jag bestämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar