Så jävla ironiskt när jag nu äntligen slutat röka.
Är det här därför ett straff från kroppen för att jag inte slutade röka tidigare? Eller någon sorts hämnd från kroppen för vad jag har utsatt den för genom åren?
Tycker hur som helst att den borde vara tacksam, glad och frisk nu i stället, den otacksamma jäkeln.
Och för er uppmärksamma läsare som noterar att jag som mest borde ha sovit sju timmar i natt (med tanke på vad klockan var när jag skrev det förra inlägget) kan jag meddela att det nog snarare är fyra fem timmar. Varje gång jag har försökt vända på mig i sömnen har jag vaknat av smärta. Wihu! Har jag sagt att jag älskar min kropp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar