Lyckan kommer

Det är klart att jag har dåliga dagar. Dagar när jag tänker på allt som inte blev. Men de dagarna kommer allt mer sällan nuförtiden, och jag har hamnat i något slags rätt gött normaltillstånd i stället.
Och när jag tänker efter, känner efter där inne, så är jag lycklig. Inte sådär att jag tar tjollahoppskutt varje steg jag tar eller jämt är superüber glad hela tiden, men så där att det finns en genuin känsla av lycka inne i mig. Jag har det rätt bra. Jag mår rätt bra. I mig själv.

Och sakta men säkert hittar jag vägen. Det krävs visserligen omvägar via alldeles för många shots på krogen, ohälsosamt leverne, många cigaretter och ett rätt barnsligt beteende. Det hör liksom till resan, jag behöver trampa kring bland ytterligheterna för att till slut hitta den väg som passar mig, som är jag.
Men sakta men säkert börjar jag treva längs rätt väg, lära känna mig själv på riktigt. Den Matilda som är jag, som tänker göra som hon vill. Den Matilda som faktiskt har drömmar och mål, men har tappat bort dem på vägen. Nu gäller det bara att hitta dem och mig själv igen.
Och vet ni, jag tror att jag är något på spåren.