Stalkad. På riktigt.

För typ två veckor sedan påbörjades ett stort renoveringsarbete utomhus vid mitt grannhus. Jag vaknade en dag av en mycket högljudd vinkelslip och när jag slog upp ögonen såg jag en man springa på taket utanför mitt fönster. Jag suckade och ojade över att jag inte hade dragit ner rullgardinen men lyckades ta mig till min morgonrock utan att flasha mig själv.

Arbetet har fortsatt sedan dess och männen som springer på taket glor allt vad de kan in i min lägenhet. I början kunde jag förstå det. Jag menar, det är klart att man glor lite första gången man springer där på taket, men ju längre tid det gick desto mer oförstående blev det.
En man var värst. Han kunde stanna på stegen och nödstirra på mig när jag satt i köket och åt frukost. En gång såg jag att han stod där i närmare en minut utan att släppa mig med blicken. Inte förrän jag stirrade tillbaka slutade han.
Och så där har det fortsatt.

Ungefär samtidigt fick jag en vänförfrågan på Facebook av en man jag aldrig sett. Han bodde här, men i övrigt hade vi bara en gemensam vän. Och eftersom jag inte känner honom ignorerade jag hans förfrågan. Men de fortsatte komma. Igen och igen och igen och igen. Och igen.
Jag fattade inte vad som var problemet, varför han inte fattade hinten.
Förrän jag i måndags gick ut på trappen och rökte.

När jag kollade upp mot taket stod glomannen där och glodde. Och då slog det mig – det var samma man som idogt skickat vänförfrågningar till mig.
Glomannen har alltså tagit reda på vad jag heter och därefter skickat tio vänförfrågningar.
Det gick lite kalla kårar längs min rygg men jag fortsatte ignorera hans förfrågningar, som förstås inte upphörde.

I går skickade han ett mejl till mig på Facebook. Skrev ”acceptera min vän förfrågan tack”. Jag svarade ”jag känner inte dig”. Då frågade han om jag bodde där jag bor och jag svarade ”hur så? Jag känner dig inte.” Och då började han berätta att han ser mig varje dag och bla bla bla. Och skickade ännu en vänförfrågan.

Jag vet inte om jag ska börja bli rädd på riktigt eller om jag ska skratta åt det. Men jag börjar nästan känna mig otrygg i mitt eget hem. Jag har rullgardinen i sovrummet neddragen i stort sett hela tiden och drar mig för att gå ut på trappen för att röka. I fall glomannen skulle vara där.
I och med att jag inte svarade på hans senaste mejl och ignorerade hans förfrågan senast kanske han har fattat vinken nu? Han har i alla fall inte skickat något mer till mig.

Oavsett känns det olustigt. Och rätt creepy. Vad gör man liksom? Jag känner mig maktlös. Det enda jag kan göra är att hoppas att renoveringsarbetet hos grannen går jävligt fort.