torsdag, februari 23, 2012

Stalkad. På riktigt.

För typ två veckor sedan påbörjades ett stort renoveringsarbete utomhus vid mitt grannhus. Jag vaknade en dag av en mycket högljudd vinkelslip och när jag slog upp ögonen såg jag en man springa på taket utanför mitt fönster. Jag suckade och ojade över att jag inte hade dragit ner rullgardinen men lyckades ta mig till min morgonrock utan att flasha mig själv.

Arbetet har fortsatt sedan dess och männen som springer på taket glor allt vad de kan in i min lägenhet. I början kunde jag förstå det. Jag menar, det är klart att man glor lite första gången man springer där på taket, men ju längre tid det gick desto mer oförstående blev det.
En man var värst. Han kunde stanna på stegen och nödstirra på mig när jag satt i köket och åt frukost. En gång såg jag att han stod där i närmare en minut utan att släppa mig med blicken. Inte förrän jag stirrade tillbaka slutade han.
Och så där har det fortsatt.

Ungefär samtidigt fick jag en vänförfrågan på Facebook av en man jag aldrig sett. Han bodde här, men i övrigt hade vi bara en gemensam vän. Och eftersom jag inte känner honom ignorerade jag hans förfrågan. Men de fortsatte komma. Igen och igen och igen och igen. Och igen.
Jag fattade inte vad som var problemet, varför han inte fattade hinten.
Förrän jag i måndags gick ut på trappen och rökte.

När jag kollade upp mot taket stod glomannen där och glodde. Och då slog det mig – det var samma man som idogt skickat vänförfrågningar till mig.
Glomannen har alltså tagit reda på vad jag heter och därefter skickat tio vänförfrågningar.
Det gick lite kalla kårar längs min rygg men jag fortsatte ignorera hans förfrågningar, som förstås inte upphörde.

I går skickade han ett mejl till mig på Facebook. Skrev ”acceptera min vän förfrågan tack”. Jag svarade ”jag känner inte dig”. Då frågade han om jag bodde där jag bor och jag svarade ”hur så? Jag känner dig inte.” Och då började han berätta att han ser mig varje dag och bla bla bla. Och skickade ännu en vänförfrågan.

Jag vet inte om jag ska börja bli rädd på riktigt eller om jag ska skratta åt det. Men jag börjar nästan känna mig otrygg i mitt eget hem. Jag har rullgardinen i sovrummet neddragen i stort sett hela tiden och drar mig för att gå ut på trappen för att röka. I fall glomannen skulle vara där.
I och med att jag inte svarade på hans senaste mejl och ignorerade hans förfrågan senast kanske han har fattat vinken nu? Han har i alla fall inte skickat något mer till mig.

Oavsett känns det olustigt. Och rätt creepy. Vad gör man liksom? Jag känner mig maktlös. Det enda jag kan göra är att hoppas att renoveringsarbetet hos grannen går jävligt fort.

11 kommentarer:

Omomigen sa...

Står det inga skyltar med namnet på byggfirman där? Ring hans chef. Och skriv ett mail tillbaka och säg att du vill att han slutar titta in i din lägenhet och kontakta dig för annars måste du polisanmäla.

Åsa sa...

Alltså å härrigud! Vilken obehaglig människa!

Ja förstår att de känns otäckt för dej, man vill ju inte ha nå stollar efter sej heller...

Erica sa...

Visa arsulet åt han. Eller långfingret. Kanske han fattar hinten ännu bättre då?!? ;-)

Skämt åsido. Det där låter inte kul. Inte alls. Tycker också du snart kan börja fundera på att höra dig för vad som räknas som trakasserier på riktigt. Sådär KAN man ju bara inte få hålla på?!

Stora kramen till dig <3

Tears and Pearls sa...

Uuh, CREEPY!!! :(

Mirijam sa...

Jag håller med Omomigen. Be honom att sluta kontakta dig "för annars kommer jag kontakta din chef" och så ser du till att göra det om han inte slutar.

Han slutar säkert direkt av rädsla för att få chefen på sig.

Matilda sa...

Omomigen: Lämnar han mig inte i fred nu kommer jag att göra det. Jag vet vad byggfirman heter så.
Åsa: Nej man vill ju inte det. Stollarna kan få hålla sig borta, tack.
Erica: Skulle jag visa arslet skulle han väl bara bli ännu värre. Haha! Fortsätter han hålla på så tar jag tag i det.
Tears and pearls: Creepy var ordet ja.
Mirjam: Det är steg två om han inte slutar nu. Vi får se hur det blir. Håller tummarna att han fattar vinken, men han verkar ju vara ovanligt trög.

Johanna sa...

Fyyy vad obehagligt! Man vill ju gärna känna att man kan göra vad man vill i sitt eget hem utan att vara påtittad hela tiden.... Hoppas han lämnar dej i fred nu iaf!

Ojsan sa...

Men fy! Håller med övriga, kontakta hans chef och förklara vad han håller på med. Hjälper inte det, gör en polisanmälan. Vilka människor det finns, det är ju inte riktigt sunt det där.

Matilda sa...

Johanna: Ja man vill ju gärna det. Hemmet är ju ens fristad. Där man får vara trygg och lugn och sig själv.
Ojsan: Det är inte riktigt sunt nej. Vi får se vad det blir av det. Ger han sig inte vaknar demonerna till liv som sagt.

4everfine sa...

Tycker inte ens du ska vänta och se om han fortsätter, det är tillräckligt creepy det han gjort hittills. Gör som Omomigen sa. Hoppas det hjälper!

Matilda sa...

4everfine: Jag har ju blockat honom nu så det borde lugna ner sig. Blir det något mer tar jag dock till hela artilleriet. Lovar.