Förutom att min nästa pojkvän (om jag får någon) gärna får gilla de saker som jag räknade upp som mina egenheter så har jag kommit fram till att jag vill att han ska ha förståelse för alla knäppa, konstiga, underliga tankar jag har.
De där sjuka tankarna som kommer spontant och som ingen riktigt kan förstå hur jag kom på.
Någon som svarar eller åtminstone tycker att tanken är lite intressant. Inte någon som skakar på huvudet och visar noll förståelse.
Det finns en person som jag har träffat den senaste tiden (förutom mina arbetskamrater då, de är alla lika fucked up som jag) som gör det. Och det är därför jag gillar att prata så mycket med honom. ”Intellektuell” stimulans. Jag tror att det är grymt viktigt för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar