Därmed har jag varken tid att känna, tänka eller grubbla i dag. Och det är en jävla tur det. Befarar nämligen att den där klumpen jag anar i bröstet är en rejäl boll med ångest som liksom vill välla ut och in i mig och svärta ner hela jävla innanmätet.
Och jag orkar inte det. Jag är så jävla less på att må som en påse skit.
Ja, jag vet att man måste läka och bla bla bla. Men jag vill inte läka. Jag vill vara läkt. Hel. Bra. Frisk. Färdig. Och glad.
Och jag vill inte få nya sår som måste läka.
Jag önskar ta mig fan att jag hade ett hjärta av teflon. I alla fall tillfälligt.
you've got a teflon heart
and nothing sticks to you
you've got a teflon heart
i think i want one too
i want one too
2 kommentarer:
Ett hjärta av teflon skulle inte älska lika bra. Den där ångesten gör de där dagarna med fullständig lycka så mycket bättre. Jag vet att det inte hjälper när någon säger att tiden läker alla sår. Men den gör det. Du kommer igenom, jag håller tummarna för dig och skänker dig en kram. Kram på dig från mig.
Jo, men tillfälligt skulle vara kul. Och skönt.
Och jag vet att tiden läker såren, ibland känns det bara som att tiden går så enormt långsamt.
Tack för kramen, kram tillbaks!
Skicka en kommentar