Förlåt mig att jag tjatar men hela min tankeverksamhet går åt till den jävla stalkern. Ju mer jag tänker på det desto obehagligare tycker jag att det är.
Värsta händelsen har jag inte ens berättat om. Häromnatten, vid kvart över två, när jag låg i sängen och kollade på serier såg jag plötsligt någon på taket utanför. Jag såg bara att det rörde sig och att någon klättrade ner för stegen som stod lutad mot taket.
Jag tyckte personen var blond, vilket stalkern inte är, men jag är inte säker.
Det kan ju vara en slump. Kanske husägaren fick för sig att kolla hur bra arbete hans byggarbetare har gjort? Klockan kvart över två på natten. Det låter rätt osannolikt, men man vet aldrig. Kanske det var någon som vandrade hem från onsdagskrogen och tyckte att stegen såg inbjudande ut? Det kan vara en möjlighet.
Men tanken på att det faktiskt kan ha varit stalkern som klättrade upp på taket där man har full insyn i mitt sovrum får mig att må dåligt.
Jag kanske överreagerar. Han vill säkert inget illa egentligen, men hans agerande får mig ändå att känna ett obehag. Oavsett hur välmenande det egentligen är.
Nej. Usch. Nu måste jag släppa det här annars vågar jag fasen inte sova hemma i natt.
4 kommentarer:
Vilket vidrigt as. Polisanmäl om han fortsätter. Eller ta dit manlig vän/brorsa/ som kan leka pojkvän inför äcklets ögon? fast det kanske inte hjälper.
Jag har redan gjort precis det. Men kram och puss på trappan, när han såg (!) gjorde ingen skillnad. Det var nämligen i går på dagen.
Fick ändå mejl och ny vänförfrågan på kvällen innan jag blockade honom på Facebook.
Men nu hoppas jag fan att han ger sig!
Usch läskigt värre. Men vaddå, du vet precis vem han är (facebook)? Usch usch. Hoppas att han snart kommer på andra tankar.
Miss Baglady: Ja jag vet vem han är. Hans namn i alla fall, men jag känner honom inte.
Och så jobbar han som sagt utanför mig.
Jag hoppas också att han ger sig nu.
Skicka en kommentar