Känslan jag har efter träning. Kan inte den stanna kvar för evigt och evigt? Det är liksom en upprymdhet blandat med en känsla av ”god damn du klarade det” och den där fullkomligt utmattande känslan. Tom, rensad, ren liksom.
Inga bekymmer i världen finns, jag blir bara hög på livet. Vill andas djupare och liksom fylla mig själv med luft så att stegen blir ännu lättare.
Känslan jag har en dag efter träning. Den är inte riktigt lika skön. Särskilt inte i morgon. Redan nu, knappt en och en halv timme efter att passet tagit slut, har jag ont så inåt i arslet. Och i låren. Och i vaderna. Och i triceps. Och i anklarna. Och bakom skulderbladen. Och i magmusklerna. Och i nacken.
Ja ta mig fan, det är väl bara muffen som klarat sig utan värk.
Men. Trots träningsvärk så känns det definitivt som att jag kommer att gå på HIT igen. Och fan om jag inte vinner magrutetävlingen sen.
2 kommentarer:
Det finns bara ett ord: Mattias!!!
Bra jobbat vännen!!!
Han är grym! I både positiv och negativ bemärkelse.
Och tack, är rätt stolt själv faktiskt.
Skicka en kommentar