Som ett stort litet barn

Jag är uttråkad till max. Har så långtråkigt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det kryper liksom i hela mig.
Att vara ensam och ta det lugnt är liksom inte riktigt min melodi. Känner jag inte för att läsa eller blogga finns det liksom ingenting att göra.

I dag har jag tappert försökt roa mig själv hela dagen. Läst glassiga magasin ute i solen, sovit ute i solen, gått en runda med hunden, varit till butiken och handlat, lagat lyx- och mysmiddag till mig själv, kokat kaffe, kört en diskmaskin, kört en tvättmaskin, bloggat, duschat, smörjt in hela kroppen, slösurfat vid datorn, spelat spel på datorn, messat och ringt nära och kära och läst tidningen.

Nu är min fantasi slut. Jag kan inte roa mig med någonting längre. Jag behöver sällskap! Någon som svarar när jag pratar.
Det är helt otroligt att jag, 27 år gammal, inte kan roa mig själv. Jag är ett barn.