Jag är uppvuxen i en stad. Med kommunalt vatten, kommunalt avlopp, reningsverk, varmvatten i kranen och alla bekvämligheter som kan tänkas. Aldrig någonsin har jag behövt fundera på vart mitt kiss tar vägen, om det kommer vatten ur kranen när jag öppnar den eller om det kommer varmt vatten ur kranen när jag öppnar den.
Med andra ord: Jag har varit lyckligt lottad.
Därför hatar jag det här jävla skitstället där jag bor nu. Jag hatar det så mycket att det värker i mig. Hatar hatar hatar.
Orsaken: Det finns inget vatten.
DET FINNS INGET VATTEN!
Sa jag att jag hatar det här stället?!
Pojkvännen fyller år i dag. Jag skulle laga mysfrukost till honom. Kokt ägg, nykokat kaffe, ett gott te till mig och så vidare. Av förekommen anledning blev det en torr äcklig macka och ett glas mineralvatten, det enda drickbara som fanns hemma. Mumma.
Och så har jag tänkt dammsuga, torka golven, damma, duscha och en massa annat som kräver vatten. Som att koka kaffe till alla gäster som kommer på tårta. Eller göra saft. Allt kräver vatten.
Kommer inte vattnet tillbaka inom någon timme lovar jag att jag lägger mig ner på golvet, sparkar med benen, viftar med armarna och skriker som ett litet barn.
JAG VILL HA VATTEN!
2 kommentarer:
Hej, vet du vad? Det går att brygga kaffe på vichyvatten. Jag ringde mamma i morse och fråga om jag kunde duscha hos dem, eftersom vi inte hade vatten. De hade inte heller vatten. Jag klagade på att det inte gick att brygga kaffe, men de hade druckit kaffe. Bryggt på vichyvatten. Hade bubblat lite bara....
Men inte om vattnet har hallonsmak va? Det var det jag hade.
Hallonkaffe låter faktiskt inte så lockande. Men man vet ju aldrig...
Skicka en kommentar