De senaste dagarna har varit, hmmm låt mig fundera på hur jag ska formulera mig.... BAJS!
Kan inte påstå att jag har gjort särskilt mycket rätt. Och andra har heller inte varit sena på att påpeka det.
Jag citerade en man delvis felaktigt vilket har fått mig att nu tro att jag är helt inkompentent som journalist. Tydligen är jag värdelös på att ordagrannt återge det någon har sagt. Ibland vet jag att jag modifierar citaten så att de blir grammatiskt riktiga, men det passade tydligen inte mannen. (För att förtydliga, mannen var på intet sätt arg på mig, sa heller aldrig de ovanstående sakerna rätt ut. Men när allt annat känns bajs förstoras kritik.)
Jag har varit en dålig chef. Punkt. Inte vågat säga vad jag tycker, inte vågat "våldföra mig" på mina kollegors texter tillräckligt mycket, inte varit tilräckligt tydlig i mina beslut. Enligt mig själv i alla fall, och andras underförstådda kritik. Pik pik pik blir tillslut sanning.
Och hemskt hemskt, jag gick hem klockan 9 i går kväll. Trots att det var en markbrand. Jag hade instruerat alla vad de skulle göra och allt var under kontroll, men det var tydligen inte okej att gå hem då i alla fall. För tydligen ska en arbetsledare arbeta ihjäl sig. Vaddå, halv åtta på morgonen till nio på kvällen är väl en piece of cake. Vaddå liv? Det ska väl inte en arbetsledare ha! Fuck!
Och normalt sett kan jag ta kritik bra. Men med dåligt med sömn, tandgnissel och ett hem som väcker ångest så fort man stiger innanför dörren blir för mycket.
Jag var så jävla less på allting vid lunch i dag att jag kände för att bara sätta mig och grina. Inte för att jag var ledsen, utan snarare för att släppa på trycket.
Och nu. Nu när jag skrivit all den här skiten. Nu känns det bättre. Tack för att ni lyssnar!
4 kommentarer:
Usch! Hur mkt press ska du behöva ta liksom :/ Och det där med att pika folk på jobbet att göra olika saker, känner jag igen. har haft duktigt i nerverna 2 ggr på samma person den här veckan och inte vågar man säga nåt rakt ut heller. gah.
Fast jag undrar ändå om inte dina krav på dig själv är högre än omgivningens? Finns ingen som är felfri, alla gör misstag - och du tacklar de bra! Det är det enda som räknas! =)
pernilla har nog mycket rätt. inte för att förringa det du känner - tvärtom! men ibland kan det vara viktigt att tänka till vilka krav som "Bokstavligt" uttalats mot en, för att utröna vilka som är omgivningens krav och vilka som man bara TROR är omgivningens krav. KRAM!
Mille: Usch då! Men jag tog upp det med den berörda och snackade ut. Känns genast bättre! Prova.
Pernilla: Jo, kraven på mig själv har jag ju skrivit om många gånger. De är sanslöst höga. Fast den här gången var det inte bara mina krav. Men det är utrett och ur världen nu!
Egon: Jo, men här var det bokstavliga krav. "Du borde ha ...." osv. Och helt orimliga krav enligt mig.
Men mannens kritik om mina citat och att jag inte varit en bra chef är helt och hållet mina krav, mina dumma onödiga krav på mig själv.
Skicka en kommentar