Om jag var författare

Min älskade mamma har skickat en bok till mig på posten. Hur glad blir man inte av det?!
Boken ska enligt mamma passa mig. Hon sa det när jag var på besök hemhemma. Bara därför slog jag upp den och läste första kapitlet i den.

Kan bara säga att mamma känner mig. Språket verkar vara hur härligt som helst. Om jag var författare (om jag blir författare) önskar jag att jag skrev så här. Läs och njut:

Kapitel 1: Även lyckan kan bo i mexitegel
Kabel-tv och korsord, dränering, renovering. Gräsklippning, snöskottning. Mexitegel med markiser. Ett garage med en darttavla och en ganska färggrann brevlåda. Grannar med likadana bilar, hundar, ungar.
Säkrad pension.
Inkomstdeklaration.
En fågelholk som barnen gjort i slöjden, en julklappssäck i källaren. En vhs för varje skolavslutning. Morgonen före jul, en ask Aladdin till sopgubben.
Per Gessle och Bruce Springsteen.
Nyårsrevy på Christinateatern.
Välklippta häckar och nymålade staket, grillkol och tändvätska och kvällsol på altanen. Jobba, sluta, ha kolleger och semester. Alltid drömma om tretton rätt på Stryktipset.
Tänk om det inte är tragik? Tänk om man vill? Om detta önskas högst? Detta lilla samt en fru? Någon att älska och att älskas av? Någonting att leva för?
Jag har haft något att leva för. Jag har älskat och jag har älskats. Jag har haft en fru.
I går tappade jag bort henne.
Jag är här, men inte hon.
Det här är en brist i vårt förhållande.

Ur boken: Picasso valde också Kristinehamn av Marcus Grahn.

Om jag ändå hade skrivit detta.