Det blir en härlig sommar

Jag undrar vad det är som gör att man blir så löjligt lycklig sommartid. Är det bara solens verkan? Eller är det grönskan som får en att bli glad?

I går kväll, eller snarare i natt, traskade jag och pojkvännen hem i sommarnatten. Hade shorts med leggings under, t-shirt och en tunn cardigan över och frös inte det minsta.
Syrsorna spelade, det luktade blommor och jord och allt var bara härligt underbart. Helt otroligt härligt. Och var lycklig.

Och på dagarna är det samma sak. Jag vill vara ute så mycket som möjligt. Jag vill cykla utan mål, jag vill plocka blommor, gå ut och fotografera. Har så mycket energi att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera den. Det liksom spritter av lycka i hela mig.

Vad är det som gör att det är så? Vad är det som gör att man orkar vara uppe sent, vara aktiv hela tiden, ha en fullspäckad semester och ändå inte känna sig det minsta trött? Vad det än är så önskar jag att jag kunde få samma dos i november.

Jag vet att jag låter helt patetiskt löjlig i det här inlägget, men på något konstigt sätt känner jag mig faktiskt precis som jag skriver. Så narra mig inte.