Ibland hatar jag mig själv. Ibland är jag den sämsta människan på jorden. Ibland önskar jag att jag skulle kunna skrika högt åt mig själv, drämma till dörren och lämna mig själv så att jag skulle slippa se mig.
I går var en sådan dag.
Dumma dumma jag gjorde något dumt. Pajade nästan datorn. Nya, älskade, söta, stora datorn.
Vi fick med några installationsskivor till datorn. Rookies som jag och pojkvännen är så visste vi inte om det var en backup på operativsystemet eller om det var något som vi var tvungna att installera.
Så igår testade jag. Satte i skivan och började installera. Så fort installationen hade börjat märkte jag att det var en backup. Alltså tänkte jag lite snyggt avbryta installationen så datorn inte behövde tugga i två timmar typ.
Det slutade med att pojkvännen fick släpa med sig datorn in till butiken igen.
Dumma dumma jag.
Men de trodde de fick den på grej igen och vi fick hem den.
Och vad märker jag då? Jo, ljudet har försvunnit. Datorn känner inte av att vi har inbyggda högtalare i datorn. Så nu går det inte att spela musik. Inte att göra något som kräver ljud faktiskt.
Och hur jag än googlar hittar jag inget Macforum som säger hur jag ska göra. Det enda jag hittade var att det är ett hårddiskfel. Ett hårddiskfel!!! Datorn är tre dagar gammal.
Det är ungefär nu jag borde slå dörren i ansiktet på mig själv och gå ut och svära.
Förbannade dumhuvud!
2 kommentarer:
men du, apple är riktigt bra på kundserivce - ring dem! K hade problem med sin laptop, när rhan lämnade in den för tredje gången fick han en ny!
Jo, vi ska ta tag i det. Känns bättre nu när jag lugnat mig lite. Kändes ett tag som om världen rasade med datorn.
Vi har ju faktiskt garanti!
Skicka en kommentar