När jag gick i terapin var det självklart. Så självklart. Och jag var stärkt och levde efter det.
Men nu, nu har jag liksom glömt bort det lite igen.
Så som en påminnelse:
Det jag behöver göra för att må bra är att tänka på mig själv!
Jag kan inte ta på mig andras sorger och problem, då går jag under. Jag kan lyssna, finnas där, men inte bota. Och definitivt inte bära andras problem.
Jag måste bry mig om mig själv.
2 kommentarer:
Så självklart, men så himla lätt att "glömma". Det är ju ibland lättare att ta hand om andras problem och ignorera sina egna och "strunta" i sig själv. Sen kan en ändå inte alltid riktigt hjälpa andra om en struntar i sig själv även om en skulle vilja.
Det är så lätt att glömma. Jag tappar liksom rätt ofta bort mig själv och funderar inte vad jag vill, vad jag tycker utan bryr mig mer om vad andra tycker att jag ska göra. Så himla dumt. Det är ju mitt mående, mitt liv.
Skicka en kommentar