Summercat: Vad är det bästa/sämsta med Åland?
Jag skulle kunna skriva om naturen och bla bla bla, men tänker vinkla det här helt ur mitt eget perspektiv och så som jag har upplevt och upplever det nu.
Vi börjar med det sämsta.
Det tar ett tag att komma in i det åländska samhället. När jag flyttade hit jobbade jag på ett jobb där vi var fem sex tjejer i ungefär samma ålder. Jag gillade dem och jag tror att de gillade mig. Trots det var det ingen som någonsin frågade om jag ville ta en fika, hitta på något efter jobbet eller gjorde någon ansats till att bli vän på riktigt.
Det var liksom svårt att lära känna nya människor. Öppenheten sträcker sig liksom till en viss gräns, men sedan är det stopp. I dag är de flesta jag umgås med också hitflyttade, vilket säger en del.
Nu menar jag inte att låta bitter och sur. Jag tror att det ofta är så på mindre orter och jag skuldbelägger ingen.
Men för min del var detta rätt jobbigt. Det tog lång tid innan jag kände mig riktigt välkommen, men det kan också ha och göra med att jag var ung, ganska blyg och inte särskilt öppen själv.
Å andra sidan, skaffar man vänner här känns det som att de alltid alltid kommer att finnas i ens liv.
En annan dålig sak är november på Åland och utbudet på saker att göra. Åland på vintern är ... Inte så spännande om man säger så.
Sedan dras Åland med vanliga problem som alla små platser dras med. Fördomar, skitsnack och att alla vet allt om alla. På gott och ont. Men den biten rör mig inte särskilt mycket.
Det bästa med Åland är, allt jag nyss skrivit till trots, människorna. Jag har träffat så mycket fina människor här som jag håller hårt om hjärtat.
Och i och med att samhället är litet är det därför lätt att överblicka, få ett hum om och det är särskilt bra som journalist. Man får en personlig relation till högt uppsatta vd:ar och politiker och är hej hej tjena med alla möjliga folk. Och folk kommer fram och pratar med en på krogen eftersom ansiktet är bekant.
Överlag är det lätt att prata med folk, de är öppna och vänliga (även om många som sagt sätter stopp om man kommer för nära).
Jag gillar också vattnet. Och möjligheterna det ger. Bada, åka båt. Jag älskar vatten, vilket är bra eftersom jag de facto bor på en ö. Vattnet kan förstås också vara ett hinder, resvägen hemhem blir lååång och när det blåser storm kan man inte ta sig härifrån. Men det goda överväger det dåliga.
Sedan gillar jag kreativiteten som finns här. Öar brukar överlag locka konstnärsskälar och Åland är inget undantag. Det finns massor med musiker och sångare, konstnärer växer nästan som på träd och författare finns det också gott om. Och det är inspirerande! Jag älskar kreativa människor.
Ibland får jag känslan ”vad fan gör jag här, på Åland?” och undrar vad jag har här att hämta. Ingen familj, inga barndomsminnen, ingen egentlig anknytning.
Men trots det är den första tanken när jag åker av bilfärjan efter ett Sverigebesök ”äntligen hemma!” Hemma. Åland är mitt hem, här jag bor, här mitt liv finns, här jag hör hemma för tillfället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar