De där människorna som vill dejta en massmördare. De är nästan mer skrämmande än massmördaren själv.
Jag kan inte förstå vad de får ut av det. Alltså inte ens om jag funderar och försöker sätta mig in i deras tankar. Jag kan förstå någon som gifter sig för pengarnas skull, jag menar inte att jag skulle göra det dock men jag kan se vad man får ut av det. Men det här? Nej. Var och vad är fascinationen? Jag förstår inte. Jag förstår faktiskt inte.
8 kommentarer:
Fast jag har inte så stora problem att förstå ATT det blir så. (obs! inte samma sak som att jag skulle göra det själv). Bloggade om en bok som handlade om det här: http://bokcirkus.blogspot.se/2011/12/monster.html
Intressant! Den där boken skulle jag vilja läsa. Då kanske jag skulle förstå fascinationen lite bättre.
Vet du var man kan få tag i den?
Skickar Bokus/Adlibris till Åland? Isf kolla där.
Inte en aning, men det tror jag. Jag ska kolla. Tack för tipset!
Jag blev också lite intresserad av den där boken som egon nämner, så jag kan meddela att den finns på biblan där i stan, Matilda. Ifall du bara vill låna den, liksom =). Ska jag göra vid tillfälle...
Åh! Vad bra! Jag ska fasen låna den då!
Är det inte så att fascinationen består i en vilja att "bota"? Att det är den där obändiga viljan och behovet att ta hand om, liksom? Jag tror tanken "med en massa kärlek och min omtanke kommer jag att kunna få honom till en riktigt fin och bra människa" ligger bakom en hel del...? Kanske?
Om det är så säger det en hel del också om de som tänker så, tycker jag... :-(
Tror du att det är orsaken? Jag är tveksam.
Jag tror kanske att en det kan vara det till viss del, men om jag får spekulera tror jag snarare att det är ”kändisskapet” och myten kring mördaren som kan locka. Och det är liksom det som jag har så svårt att förstå. Har ”bad boy”-fascinationen gått för långt liksom?
Men kanske det är viljan att bota som också påverkar. Jag vet som sagt inte. Jag förstår inte det här alls.
Skicka en kommentar