Förlåt alla som jag inte har svarat, som har undrat hur det är och frågat vad som har hänt. Orken finns inte där just nu. Berättar unisont här och nu i stället.
Sanningen är att jag och min pojkvän har separerat. Det är omtumlande, jobbigt, tungt och rent ut sagt vidrigt. Ibland. Ibland känns det helt okej och som att jag kommer att överleva detta och att det kanske är bäst för oss båda. Ibland precis tvärtemot.
Jag är en levande bergochdalbana.
Ena timmen är jag glad och pigg, nästa sitter jag och storgråter. Genomgående är i alla fall att jag inte orkar göra något annat än att koncentrera mig på att andas, leva och äta tillräckligt. Det går så där.
Men jag lever i alla fall. Och jag kommer att överleva. På något sätt.
20 kommentarer:
All styrka som finns i hela världen åt dig. Att lämna mitt ex var det svåraste jag gjort, men i efterhand: så jävla, jävla rätt. Du kommer att överleva och leva och göra det bra.
Kram!
Stor kram till dig Matilda <3 Du har säkert en jätte jobbig tid nu men du är stark och jag vet att du kommer att få det bra tillslut fast det kan kännas hopplöst just nu. Kram igen
Men vad tråkigt! Stor kram till dig!
Jag hoppas det är beslutet som får dej må bra nu, tar dej i rätt riktning! Just nu är du i tusen spillror men det kommer tillbaka, sakta mak.. Styrkekramar!!
Sköt om dej, det är viktigast just nu! Och som sagt, hör av dej om jag kan hjälpa till med nåt! Kram!
Stora styrkekramar till dig Matilda <3 tänk så konstigt det kändes att läsa detta....skickar massor av kramar!!
Kramkramkram! Separationer är verkligen hjärtslitande, men jag hoppas som alla andra, att det med tiden kommer att kännas som rätt beslut.
Behöver du någonstans att ta vägen kommer vår lägenhet vara tom hela januari då vi är på resa och helgen 25-27 november också. För din egen skull hoppas jag förstås du redan har hittat något stadigt boende, men du vet var det finns en ensam tillflyktsort om den behövs.
Kram igen!
Åh! Superkram!
Åh Matilda, jag känner med dig. Det blir bättre, men tillåt dig att bryta ihop lite på vägen. Stor, stor kram!
Varma kramar till dig. Blev ledsen jag med när D berättade i helgen. Kändes overkligt. Men du kommer att repa dig. Förr eller senare! Kram!
Gör så ont i mig, av flera anledningar, när jag läser detta. Men du är stark och detta kommer gå bra! Jag försöker skicka lite energi över havet :)
Så tråkigt. :( Många, många kramar till dig.
kram
All pepp i världen, you can do it! Det är ändå starkt att våga ta steget och erkänna att "nej, det här funkar bara inte längre".
Bara kom ihåg att det är okej att vara bitter och arg och ledsen och bara gråta ut det ur kroppen mellan varven. Det är ju mänskligt, liksom.
Åh, all styrka och pepp till dig, det kommer att bli bra. Till slut. Tillåt dig själv att bryta ihop lite på vägen. Livet, alltså. Bergochdalbana deluxe.
Kram
Puss och Kram! <3
kram!
Jenny säger det så bra. Man tar sig igenom det och det är starkt att kunna gå om det behövs. Stora kramar till dig!!
Alltså ni! Så himla fina! Tack tack tack tack i all oändlighet!
Skicka en kommentar