Jag känner mig som någon allsmäktig om jag ska svara på den frågan. Hur håller man liv i ett långt förhållande? Jag har inga svar. Jag provar mig fram. Dag för dag typ.
Men okej. Det här tror jag är viktigt:
• Att älska varandra.
• Att låta den andre ha egentid och låta den ha sina intressen. Så till vida att man fortfarande hjälps åt hemma och har tid för varandra alltså.
• Att lita blint på den andre och inte vara svartsjuk.
• Att respektera den andres åsikter, även om man inte håller med.
• Att kunna prata med varandra. Om allt.
• Att skratta ihop.
• Att hjälpas åt. Med allt. Och hjälpa den andre med saker man själv kan bättre.
• Att kunna bråka. Och bli sams.
• Att inte småtjafsa för mycket. Det utarmar förhållandet på sikt.
• Att inte kalla varandra fula ord.
• Att inte prata skit om den andre inför andra eller kalla partnern ”kärringen”, ”regeringen”, ”gubbfan” eller något liknande.
• Att vara vän med sin partner.
• Att känna sig bekväm och lugn i den andres närvaro. Att kunna vara sig själv liksom.
• Att inte glömma bort att kramas och pussas. Och ha sex.
• Att umgås och hänga ihop.
• Att göra saker för den andre även om man inte vill eller orkar.
• Att inte försöka förändra varandra.
• Att kunna kompromissa.
Det tror jag i alla fall är en bra grund för att ett förhållande ska hålla. Resten får man kämpa med. Ett förhållande är inte alltid en dans på rosor, men då gäller det att fundera på vad man vill och känner och sedan bestämma sig. Och har man bestämt sig för att man ska hålla ihop är det bara att arbeta på det.
9 kommentarer:
Jag skriver under på alla punkter.
Så Sant! håller med föregående kommentar!
Jag skriver också under o tänker efter några lite extra. Efter så många år tillsammans är det ju ändå lätt att man glömmer vissa av de där punkterna. Eller glömmer o glömmer. Blir för mycket eller för lite av på nåt sätt bara.
Min "favorit" av dessa punkter var nog ändå det sista - att har man bestämt sig för att hålla ihop så är det fanemej kämpa som gäller. Rida ut stormarna och inte ge upp så lätt även om det många gånger känns som det bästa just då.
Ja visst är det så, att man glömmer. Och under vissa perioder inte alls uppfyller dem. Jag vet själv att jag inte alltid gör så som jag har skrivit. Jag är liksom ingen ängel heller.
Men jag tror också på att kämpa. Inte att kämpa bara för att eller när förhållandet är destruktivt och så dåligt att man mår dåligt av det. Men annars.
Och om det finns kärlek mellan parterna förstås. Annars kan man ju strunta i att kämpa ...
Ja, kämpa lagom, liksom =). Har man kämpat länge nog så är det ju inte vettigt längre. Men överlag sådär: inte ge upp för tidigt pga en eller annan motgång. För de kommer ju alltid.
Precis så tycker jag också. Motgångar kan ju också göra ett förhållande starkare. Om man inte sårat varandra alldeles för mycket alltså.
Det här talet höll jag när min syster gifte sig, apropå din lista.
Efter ett äktenskap, två förlovningar och tolv mer eller mindre katastrofala förhållanden på mindre än femton år tror jag mig ha en ganska god uppfattning om hur man inte ska göra. Jag kan komma på hundra olika saker man ska ge fan i för att få ett förhållande att fungera i längden.
Jag kommer bara på tre saker som man på inga villkor får försumma:
Älska varandra, respektera varandra och prata med varandra.
Poängen är att det är lättare att lära sig de tre enkla råden än de hundra dåliga:
Välj alltid film själv när ni går på bio tillsammans. Glöm att handla mat till fredagsmiddagen. Ring aldrig tillbaka. Tala till i stället för tala med. Köp alltid fel sorts ost. Krocka med bilen och skyll på den andre. Blanda alltid oliver i salladen. Lämna alltid tofflorna på badrumsgolvet. Åk bort när något blir jobbigt. Klipp inte gräset. Vattna ihjäl alla blommor. Bli aldrig helt sams. Måla väggarna i fel färg. Ta den andre för given. Lägg fel antal sockerbitar i kaffet. Var en levande GPS i passagerarsätet. Sucka och se bekymrad ut varenda gång den andre vill säga något. Känn dig som ett offer. Upprepa maniskt orden ”jag vill bara dö” varje gång du blir ledsen. Bli bitter och besviken för allt som går snett.
Ja, ni hör. Det blir en massa saker att tänka på. En massa dumma, dumma saker.
Följ de tre goda råden i stället.
Älska varandra, respektera varandra och prata med varandra.
Var inte rädda för att säga ifrån. Låt inte bli att sätta gränser. Var och en är sig själv närmast. Är inte du lycklig är inte din partner lycklig. Ta ansvar för dig själv. Sätt ner foten. Våga bli arg. Gråt när det behövs. Livet kan vara, och kommer att vara, uselt ibland.
Men alltid: Älska varandra och respektera varandra.
Och för allt i världen: Prata. Med. Varandra.
Bättre råd än så kan jag inte ge.
Lycka till.
Fasen vad bra talet var. Och att du och jag skulle tycka relativt lika var ganska otippat. Haha!
Skicka en kommentar