Ibland kan man verkligen inte förstå att jag en gång faktiskt gjorde ett Mensatest och fick gott resultat. Jag är nämligen så jävla pantad ibland. Eller ja, typ jämt.
Särskilt på fredagar, när jag ansträngt skallen i en veckas tid.
Det är på fredagar jag skriver sådana här saker. Det är på fredagar jag stavar hämnd utan n. Det är på fredagar jag skriver ”jag skrattar gått” i stället för ”jag skrattar gott”. Det är på fredagar jag glömmer ord, säger puckade saker och skrattar så jag grymtar.
I dag är det fredag.
På morgonmötet i morse försökte vi komma på kvinnliga företagsledare och kom med lite betänketid på tre stycken. TRE! Detta upprörde mig mycket och jag sa att det var tragiskt att det inte finns fler. Redaktionschefen höll med och sa ”ja, och tänk hur många år vi suttit så här ...” och menade att det liksom inte blir någon skillnad.
”Jaa” sa jag upprört. ”Vi borde ju ha kommit längre, det är ju faktiskt 2009!”
Eeee. Eller ja, vilket år det nu är. *skriver 2011 i handflatan som fusklapp*
2 kommentarer:
Jag känner igen det där... När jag är trött säger jag så sjukt konstiga och obegripliga saker. Jag tappar liksom förmågan att formulera mig, både i tal och skrift... Jag tycker inte att andra verkar ha lika stora problem med det? Kanske är jag för självupptagen och lyssnar inte tillräckligt på vad andra ordbajsar om :)
För mig är det så hela tiden, så det är inte för att jag är trött. Jag bara är så disträ och uppe i det blå.
Jag tror dock att alla kan ha slängar av det, men hos vissa är det mer påtagligt (som hos mig och dig?) än hos andra.
Skicka en kommentar