Jag känner mig så less på att kana runt nu. Less på att bara flyta med, aldrig fatta beslut, aldrig beröra det som finns där inne på djupet. Längtan, saknad, sorg och kärlek. Aldrig ta tag i mitt liv.
Aldrig komma någonvart, utan bara vara här. Mittemellan. Varken duktig eller dålig, varken vuxen eller ungdom, varken eller. Ingetdera. I någon slags limbo där jag bara flyter. Och jag är less på det.
Jag är less på att jag aldrig tar tag i saker. Att jag aldrig börjar träna trots att jag vet att det gör mig gott. Att jag inte har några vettiga intressen som stimulerar mig på flera plan – kreativitet, glädje, lust! Att jag aldrig rycker upp mig, tar mig i kragen, orkar, har lust och vill göra någonting. Jag är less på det här!
Det känns som att jag skulle vara deprimerad, men är glad. Men känslan, orkeslösheten och oviljan att göra något är den samma. Förlamad. Fast glad.
Och jag vill inte ha det så! Jag vill inte vara lam, jag vill vara levande. Men orkar liksom inte ta tag i det. Jobbig paradox.
5 kommentarer:
Du satte precis just ord på hur jag också känner...
Jag vet vad du menar, tror jag. Man VILL, BORDE och SKA så mycket men gör så lite. Tar sig inte för att göra. Kort sagt. Kanonbra skrivet, känner igen mig lite där.
Anonym: Vet inte om jag ska bli peppad att vi är fler eller om jag ska beklaga ... Hoppas det löser sig för dig iaf.
Fox: Ja, dels det men det här är mer djupare, mer om hela existensen. Att jag liksom bara flyter utan mening eller mål typ.
ja de kan ju vara bra att inte veta att man är helt ensam om de iaf :)
Egentligen har jag väll inte någon orsak till att känna såhär.. men de gör saken nästan bara värre. att man känner, fast man tycker man egentligen borde vara glad o nöjd. stört.
Ja, jag har heller ingen orsak men mycket tror jag beror på att jag är trött. Även om det är bättre den här veckan så har jag liksom som ett lock ovanpå på mig. Men jag hoppas kunna picka hål på det och ta mig ut. Då ska jag ta tag i mitt liv.
Skicka en kommentar