Hur mycket jag än gillar mitt jobb skulle jag kunna vara hemma i en månad just nu. Den här lediga veckan har gått åt helskotta för fort och det känns som om jag inte har fått något gjort.
Fast jag vet att det inte stämmer. Jag har flyttat en hel lägenhet, flyttstädat, plockat upp och varit full tre gånger. För att nämna något.
Lediga veckan avslutades dessutom på bästa tänkbara sätt. – Med mina älskade vänner.
T och A med lille E var på besök i dag. Vi hann med mycket. Mat framförallt.
Fika först, sedan en kort promenad, sedan mat och rabarberpaj och kaffe på det. Sedan åkte A och E hem och jag och T fick massor gjort.
Bara genom att hon var här fick jag undanröjt i köket, bänkskivorna oljade igen, hela min garderob upplockad, mattor piskade, vardagsrummet iordningställt och mycket mycket annat.
Sedan lagade vi mat igen. Och åt lite mer rabarberpaj och drack ytterligare lite mer kaffe.
Kanske man skulle satsa på att bli hemmafru trots allt? Baka paj, äta god mat och skrota runt med goda vänner. Känns som om jag skulle klara det ganska galant.
Tills jag börjar krypa på väggarna vill säga.
2 kommentarer:
Känner igen det där!!Nu ha jag varit hemma i över 1,5 år och vill inte börja jobba alls!!!
Jag sku nog kunna va hemmafru ppå riktigt, jag, tror jag.
OM man bara fick pengar för det...:-S
Haha! Men 1,5 år vet jag inte om jag skulle gilla. En månad räcker bra till en början. Skulle bli så ensam annars, har ju ingen liten dotter att vara med vet du. =)
Skicka en kommentar