Jag vill inte låta deprimerad, för det är jag inte. Jag är jättelycklig. Men ibland måste man få ge spelrum åt de tankar som man normalt sett inte tänker.
Och när man är trött ända in i märgen och orken är nere på botten av en bottenlös sjö finns det spelrum.
För även om helgen har inneburit massa snälla vänner som har hjälpt till så otroligt mycket, massor med vin och sol och en flytt till huset känns det som om något saknas.
När jag i lördags klättrade upp i ett träd, alldeles för alkoholpåverkad, och skrek ”I'm the king of the world” var det så jag kände mig. Oövervinnerlig. Lycklig. Fullkomlig.
Men i dag, tre dagar senare, är jag tom.
Är det så här livet ska vara? Inte mer? Inte mindre?
Det är något som saknas. Jag vet bara inte vad.
5 kommentarer:
barn kanske? :)
Nej. Antog att någon skulle skriva det. Men ett barn kan inte fylla tomrummet i mig. Jag måste vara ”full” själv för att ens skaffa barn.
När man har gått och väntat och väntat på nånting väldigt länge brukar det bli lite av ett antiklimax. Så jag gissar att det är helt normalt att du är lite tom ;-) Det är ju inte ett projekt på samma sätt längre. Du behöver bara lite tid till att landa, sen kommer det nog att kännas mycket bättre =)
Jag måste nog hålla med Nilla!!
Du har väntat så vansinnigt mycket på det här och nu när det är "färdigt" så känns det nog lätt sådär!! Känner så väl igen mej...
Har ni midsommarplaner??
Nilla: Så är det säkert. Dessutom tror jag att min sjuka trötthet gjorde sitt också. Kan inte förstå att man blir så slut av att flytta!
Känns bättre redan i dag faktiskt.
Erica: Det kanske är så när man äntligen får det man har velat ha så länge.
Har tyvärr planer på midsommar. 50+50-årsfest och kanske kommer mamma och pappa hit. Skulle varit skoj att hitta på något annars.
Skicka en kommentar