Mina händer är uttokade. All lacknafta och oljebaserad målarfärg jag har haft på dem den senaste tiden har satt sina spår. Men som tur är har det också satt spår på huset.
Alla fönstersmygar utom de tre i hallen är målade fyra gånger, i stort sett alla fönsterfoder är målade, badrumspanelen är målad, dörrkarmarna är grundmålade och andra brädbitar som hittills varit omålade är nu fint vita!
Det värsta är att det är minst lika mycket kvar.
Energin är som tur är på topp. I går när jag hade målat i 100 år, som det kändes som, skulle jag kunnat fortsätta lika länge till. Jag och pojkvännen var så inne i allt att vi till och med glömde bort att vi blivit bortbjudna på middag.
I kväll hade jag tänkt fortsätta jobbet. Nu när vi har satt ett datum sporrar det rejält att hinna få allt klart för inflytt. Det är inte långt kvar nu. Längtar så att det gör ont.
2 kommentarer:
Det känns helt overkligt att ni faktiskt ska bo där snart :) Flera år har man bara pratat om bygget ju!
Jag håller med. Det känns overkligt! Men jäkligt skoj!
Skicka en kommentar