Min nya themesong

Precis som Ally MacBeal har jag skaffat mig en låt som peppar mig, gör mig glad och får mig på fötter igen:
Markus Krunegård – Ibland gör man rätt ibland gör man fel.

Hittade bara taskiga liveinspelningar. Men lyssna och njut i alla fall.

Jag skulle springa efter men trampa snett. Ibland gör man fel. Ibland gör man rätt. Hon skrek: ”Stanna bilen, kom igen bestäm dig.” Så jag stängde dörren och tänkte sen. Och när jag tänker efter såhär långt efter så kan jag se hur fel det blev.

Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.
Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.

Det är inte hur man har det. Det är hur man tar det. Och när man längtar tar saker tid. Det är nåt mellan oss. Mellan oss och världen. För långsamt för snabbt men aldrig i takt. Vi vill ju bara andas. Sova och andas om vartannat inget mer.

Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.
Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.

Du tittar i din atlas. Bläddrar och gråter. ”Vad är det med dig?” Säg det. Alla kartor och städer vatten och platser som vi aldrig ska få se. Det är halt och farligt men vi måste få luft. På promenad i vår gamla hemstad. På juldan alla svarar att allt är bra och vet du vad: ”Jag skulle till Prag men hamnade i Polen och träffade Ted och nu ska vi ha barn och jag skattar mig lycklig som körde fel när jag vet hur rätt det blev”.

Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.
Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.

Jag ser dom klättra i träden för att se mer av världen. För ett vidsynt liv precis som vi. Det var tropiska nätter och vi låg vakna på taken och såg ut på stan vi bodde i. Som var vår och som var stor och tuff och hård och skulle bli för liten sen men det visste vi inget om än. Jag ser dom klättra i träden för att se mer av världen. För ett vidsynt liv precis som vi.
Och din morsa var lycklig igen med nån ny kille igen. De stod och pussades på balkongen. Sen en vecka senare var det inget mer med det. Hon stod och rökte och skrek under fläkten: ”Jävla karlar varför ska det vara så förbannat svårt och ni två hör på se upp så att ni inte också blir såna jävla svin”.

Vi tog på bästa skjortan och gick ner på karneval. Fyrverkerier. Gratis bio nere vid Palace. Alla var där vid strömmen i drömmen. Vi ville bli nåt. Glöm inte bort oss. Alla vid Palace nere vid strömmen i drömmen.

Och jag stal Emma från Anders som var trummis i bandet. Han grät och sa att allt var lugnt. Vi ville spela surf men det blev mest punk. Hårt skoningslöst och tungt. Du hade slutat äta när ni slutat prata. Du hata allt och ville dö och det anförtrodde du mig och sa: ”Markus jag är din tjej men berätta inte för nån du verkar va sån man kan lita på”. Men jag som aldrig hade blivit kysst kunde inte va tyst och dan efter läckte det ut och du gjorde slut.

Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.
Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.
Ibland gör man absolut ingenting men det blir fel ändå.
Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.
Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Lev med det.

All den här tiden som jag vilat och velat. Vilat och väntat och kastat bort. Inte nu. Kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott.

Ibland gör man rätt. Ibland gör man fel. Det måste man leva med. Jag är inte mer än mänsklig. Jag har säkert gjort rätt beslut. Det kändes bra till en början och jag svävade nästan som på moln, men när sådana saker och ting kommer emellan känns det bara botten. Missuppfattningar och naivitet. Ögon så blå som himlen i Toy Story. Men vad ska jag annars göra? Jag måste ju ha något...