Har ångest. Är deppig. Har tråkigt. Funderar alldeles för mycket.
Har bara en känsla av att det måste finnas något mer. Något mer än det här. Något som får det att kittla i magen. Något som får hjärtat att slå volter av glädje. Något mer liksom.
Känner mig inte nöjd. Inte tillfreds det minsta. Det känns som om det är något som saknas men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Och så börjar jag fundera. Och funderar sönder och samman tillvaron. Hittar fel överallt. Hittar saker jag är missnöjd med hela tiden. Och så blir jag bitter och deprimerad.
Kanske det vore bättre att aldrig stanna upp och vända ut och in på sitt liv. Kanske man skulle gå med skygglappar och bara fortsätta leva. Kanske man skulle må bättre då?
Kan man må bättre dum och ovetandes? Eller är det bra att gräva i det innersta för att få fram skiten och åtminstone ha alla korten på bordet när man beslutar om sitt liv.
Vet fortfarande inte vad som är bäst. Att må så här under vägens gång är faktiskt inte särskilt roligt i alla fall.
Det värsta är att jag är rädd för att fatta beslut. Rädd för att kasta mig ut, bort från tryggheten. Men kanske är det just det jag behöver. Komma bort. Byta liv. Göra något annat. Kanske någon annanstans.
Men tänk om lyckan inte finns där heller? Tänk om alla beslut var felaktiga. Finns det en återvändo då? Ska man chansa och satsa eller stanna och grubbla? Gräset är ju inte alltid grönare på andra sidan staketet.
7 kommentarer:
Jag tror det är en myt, det där om att det borde finnas något mer. Det mesta sitter nog i vårt huvud. Men å andra sidan betyder det inte att man ska sitta hemma och bara vara nöjd, trots allt kan ett tjänstledigt år där man tar hand om utrotade tigrar vara en viss lösning.
Vad vet jag, jag försjunker också i de där tankarna då och då när ja ghar för mycket fritid
Malin: Men om det är en myt, vad är det då som får en att känna så här? Det måste ju finnas en anledning, eller?
Och jag tänker inte sitta hemma och vara missnöjd längre. Basta. Nu ska här tas tag i mitt liv!
Och ja, jag har för mycket fritid...
Myten består av att man är så inpräntad i hjärnan och TROR att alla ANDRA har det så perfekt hela tiden. Men så är det ju knappast, alla har sina spöken, men alla visar det inte och då ger de en illusion av det "perfekta livet" och så undrar man vad man gör för fel själv som uppenbarligen inte har det så!
Fast det är klart, är det något specifikt du tycker att du saknar så kankse du kan göra nåt åt saken. Men i allmänhet tror jag att de flesta har ångest över att alla andra lever (ger ett sken av) ett roligare/bättre/rikare liv.
Sådärja, färdig :p
Jag är övertygad om att alla människor behöver något högre att tro på och sträva efter. Vissa följer Gud, vissa följer trav och lotto, och vissa följer nån karriärsstege.
Det spelar ingen roll vad du väljer, bara du väljer. Det ska vara viktigt för DIG, och få dig att känna nån mening med livet.
Värst är ju perioder där vad man än föreställer sig så känns det inte som att det vore bra nog. Man kan föreställa sig att gå på månen, men det känns mediokert liksom :)
Men detta, har jag kommit fram till, beror inte på att man inte vill gå på månen, utan att man nånstans inte tror på att man kan göra det. Så mycket av min tid går numera ut på att hitta vad jag egentligen vill.
Man hindrar sig själv med så många rädslor hela tiden att man tillslut inte tror att man vill något alls. Jag hoppas att du tar dig ur, det känns pissigt att vara där.
Kram!
Mille: Självklart är det så att man tror att alla andra har det så bra och man själv är misslyckad. Men just den här gången känns det som om det fattas något inne i mig. Som ingen annan har påverkat. Och jag ska göra något åt det. Nästa år.
Tony: Kanske är det så att jag behöver hitta den berömda meningen med livet. Har alltid varit en sökare och tror mycket på andlighet... vilket är tydliga tecken på att man söker en ledstjärna.
Och det är det som är det största problemet med mig. Jag har inget mål i livet. Har inget att sträva efter. Varken himlen eller att bli miljonär eller att skaffa barn. Borde nog försöka få ett mål.
Läste du Annika Kullmans ledare? Jag tror att det är i det myten växer.
http://www.nyan.ax/ledaren/index.pbs?news_id=35858&news_instance=116
Malin: Den var ju bra. Liz skrev sin sommarledare på samma tema. Den var också skitbra. Precis de tankarna jag går och har hela tiden. Borde sluta lägga börda och krav på mig själv. Men samtidigt vill jag ju så mycket. Jag vill ju både vara lyckad och lycklig.
Skicka en kommentar