Om några dagar, den 10 september, fyller jag 27 1/2 år och är officiellt närmare 30 än 25.
Jag har inga barn, är inte förlovad, planerar inte att gifta mig den närmsta tiden och tycker fortfarande om att vara ung och ansvarslös.
Detta gillas inte av alla.
Är man närmare 30 ska man tydligen vara på ett visst sätt. Och jag följer inte normen.
Detta innebär att jag på bröllopet i lördags av åtminstone tio personer (som för all del säkert inte menade något illa) fick frågan när jag skulle gifta mig. ”Jaha, haha, är du här och övar...” ”Men när är det dags för dig att gifta dig då?” ”Jaha, haha, har pojkvännen inte friat ännu, hahaha!”
Till slut blev det så många gliringar att jag inte kunde hålla mig trevlig längre. Vad har andra med hur jag lever mitt liv att göra? Ingenting.
Men tydligen sticker det i ögonen när en tjej, snart 30, inte ens är förlovad. Som kontrast kan jag säga att pojkvännen inte fick en enda gliring. Tydligen är det mer okej om en man inte har som största dröm i livet att gifta sig.
Samma sak är det med barn. Ett tag fick jag frågan om barn så himla ofta att jag nästan tänkte slå nästa person som frågade på käften. Det är min och pojkvännens ensak om och när vi skaffar barn. Och våra närmsta vänners kanske.
Tänk om jag kanske inte kan få barn. Om jag har kämpat och kämpat men inte blir gravid. Hur kul är det att då hela tiden få frågan? Till på köpet av folk som inte bryr sig utan bara är nyfikna. Den tanken slår inte många.
Och skulle man vara tjej, närmare 30, och vara singel får man utstå ännu mer spott och spe. Herregud, har man inte lyckats fånga en karl innan dess måste det ju verkligen vara något fel på en? Eller?
Kanske man bara har lust att leva livet, inte binda sig, bara rå om sig själv. Det behöver nämligen inte betyda att man har något fel alls.
Det jag vill säga med mitt osammanhängande svammel är i alla fall att man borde låta folk få leva sina liv precis som de vill. Trots att deras liv inte följer någon norm, några osynliga regler eller ens någon logik. Och sluta fråga folk om barn. Det, om något, är parets egna business.
5 kommentarer:
känner igen det där. de frågar som att det vore världens mest normala grej att man springer vitt och brett och snackar om sina mest personliga (eventuella) framtidsplaner.
Jag håller helt med, det är ingen som har att göra med OM och NÄR man tänker skaffa barn. Och som du säger, hur kul är det om man verkligen kämpar för att få barn men inte lyckas, och så får man den frågan om och om igen. Eller om man inte ens vill ha barn? Eller varför inte klassikern: Vad rund du har blivit, är det bebis på gång? Nej, det är väl upp till var och en att skaffa/inte skaffa barn i lugn och ro tycker jag.
Helt jäkla rätt Matilda!!
/Marika
Super bra skrivet. Jag känner igen mig precis. Du är otroligt bra på att uttrycka dig i skrift.
Egon: Varför gör folk så? Jag tror aldrig jag har frågat någon om de tänker skaffa barn. Jo, kanske någon nära vän, men ingen annan.
Foxy: Det där med att man är rund måste det vara dödsynd på att påpeka! Tänker folk inte över huvud taget?
Marika: Haha! Visst är det rätt!
Milla: Jag tror de flesta känner igen sig. I alla fall som bor här...
Och tack!
Skicka en kommentar