Så här fattig som jag är nu har jag inte varit sedan jag pluggade. Jag skämtar inte när jag säger att jag är tveksam om jag kan tanka bilen ens med lite bensin så att jag kan ta mig till jobbet.
Det är nästan så att jag har lust att stoppa kniven i sparbössan och pillra ut några slantar. Like the old days.
Men på måndag - tack och lov - kommer lönen. Aldrig någonsin har den varit så efterlängtad. Funderar på att bränna det mesta av den genom att shoppa loss. Är ju ledig på måndag...
Och en helt annan sak. Kan någon förklara varför jag mitt i allt fick den här strofen på hjärnan:
"Bengt han var påläggskalv. Långa bollar på Bengt. Jag blev beordrad till vänster halv. Långa bollar på Bengt."
Som sagt, min hjärna är nog inte fullt frisk.
3 kommentarer:
oj... får ju mig att tänka på den tiden vi hängde på järnvägscafeét, vi delade på en kopp te och satt där i tre timmar, minst... Hur fasen hade vi råd med cigg? Vi rotade väl inte i askfatet hoppas jag!
Jag vet hur det är att vara fattig!!! Har varit fattig sen augusti förra året... och blir efter sommaren igen. Men bara 1 år kvar, sen ska jag väl känna mig liiiite rikare i alla fall. kram
Marie: Ehrm host host harkel... Inte kan väl vi ha gjort något sådant? Rotat i askfaten?
Hahaha! Fy fan va sunkiga. Men å andra sidan - jävlar va kul vi hade!
Alexandra: Men du har ju en orsak att vara fattig ju. Om man utbildar sig till något man vill jobba med är det värt att vara fattig ett tag!
Skicka en kommentar